En råtta, en anka, en ful en och en tupp i hönsgården!

Den 5 november, söndag, är det presidentval i Nicaragua! Kampanjerna avslutades i onsdags och det var trafikkaos i hela Managua av alla kampanjfinaler. Slutet på ca en halvårslång tupp-fajt.

Jag har i ett svagt ögonblick anmält mig till valobservation, eftersom det förståss är ett gyllene tillfälle att få djupare inblick i Nicaraguas valprocess och även ytterligare en dimension av politiken här. Det råkar dock krocka med en mängd andra aktiviteter inom UBV, nyanlända praktikanter från Sverige och annat, så nu känns det hela inte som att man har många bollar i luften längre. Snarare som att man simmar i ett bollhav! Men neddrogad med Coca-Cola ska jag nog transportera mig fram till måndag morgon, då jag har ledigt.

Ni som har bra minne från tidigare brev kanske minns att jag nämnt den pakt som svurits mellan FSLN, sandinisterna och PLC, liberalerna, för att spela ut president Bolaños. Under året har pakten varit orsak till många stora demonstrationer i landet och fastän man från de två paktisternas sida hävdar att pakten är upphävd så har pakten fortsatt att utövas och urholkat politiken. Eftersom de båda partierna hade så odemokratiska president-kandidat-val inom sina partier; inom FSLN utropade Daniel Ortega sig till kandidat utan att blinka och inom PLC har man valt José Rizo, som har pappa Arnoldo Alemán styrandes i bakhåll, ni vet han som åkte i fängelse för pengatvätt, valfusk och förskingring av statsbudgeten, så har två nya partier bildats under året. Ett sandinistiskt vänsterparti, Movimiento Renovador Sandinista (MRS) och ett nytt liberalt parti, Alianza Liberal Nacional (ALN). I MRS fall var det Herty Lewites, en tidigare borgmästare i Managua och mycket omtyckt sådan, som tog ton inom FSLN, krävde demokratiska val av kandidat och som svarades av Daniel med att bli utesluten ur partiet. Någon liknande stridighet hände inom PLC, där Eduardo Montealegre drog sig ur eller blev utesluten, nu kommer jag inte ihåg vilket.

Både Herty och Eduardo hade skaffat sig så många anhängare så att de helt sonika bildade varsitt eget parti, och på mindre än ett år har dessa partier vuxit sig så starka att de nu är med och tävlar i toppen. Något väldigt intressant har alltså inträffat! I ett land där man i princip kopierat USA:s tvåpartisystem, där varje parti hade praktiskt taget hälften av rösterna var, så finns nu plötsligt 4 partier, som alla mer eller mindre har chansen att vinna. Sen finns en liten uppstickare i AC, Alianza por el Cambio, som drivs av den excentriske gamle sandinist-generalen Edén Pastora, som pratar om sig själv i tredje person. Men AC uppgår bara till ca 1 %, så det är ingen risk att han vinner.

I juli under vårt regionmöte i Honduras nådde oss dock nyheten att Herty fått en hjärtattack och dog. Det var både dramatiskt och tråkigt för oss som trodde att Nicaragua äntligen fått ett valbart alternativ. MRS droppade drastiskt, men har sedan dess faktiskt återhämtat sig starkt och oväntat. Den nye presidentkandidaten heter Edmundo Jarquín, eller "El Feo" (den fule), och tillsammans med den nye Vice-presidentkandidaten Carlos Mejía Godoy, som är en av Nicaraguas största trubadur-artister som sjöng Nicaragua igenom revolutionen, så har de nu stampat upp så mycket mark att de kaaaanske skulle kunna överraska oss på söndag, men frågan är om det räcker ända fram. Det troligaste är kanske att Montealegre, eller "Råttan", vinner, USA:s nyliberale favorit. Han och Daniel Ortega är de som lagt ned mest pengar på sina kampanjer, och faktum är att sandinisterna också är tippade vinnare.

Ett vinnarkoncept i Nicaragua är alltid att tilltala den katolska befolkningen, och detta gjorde Daniel på ett högst osmakligt sätt. I Nicaragua existerar ett begrepp som heter terapeutisk abort, något som man kan bli beviljad om tre läkare alla bedömer ens gravida tillstånd som en fara för ens eget liv, en fara för fostrets liv eller i vissa fall om man blivit våldtagen. Den katolska kyrkan har dock kampanjat för en förbjudan av den terapeutiska aborten under många år, ibland mer, ibland mindre. Detta valår har även dessa kampanjer stått som spöregn i backen och tvingat upp debatten i partiprogrammen. MRS slängde in en brinnande fackla och sa "Ja!" till terapeutisk abort och ett "nej" till att utesluta den ur brottsbalken. Daniel Ortega, som redan tidigare i år börjat spela ut sitt katolska spelkort genom att gifta sig högtidligt och katolskt med sin new-age-influerade Rosario, satte emot och uttalade sig emot aborten. Därefter följde de andra partierna efter med sina nej-uttalanden. Kyrkan såg genast chansen att få igenom en efterlängtad lagförändring och på tre veckor lyckades man driva frågan så långt , så att inte ens de fåtal riksdagsmän som var för terapeutisk abort vågade rösta ned förslaget. Trots starka påtryckningar från hela det internationella samfundet, hela kvinnorörelsen och även många läkarorganisationer så gick lagförslaget att eliminera den terapuetiska aborten igenom med enbart en vecka kvar till valet. Man vågade inte annat!

José Rizo, eller "Ankan" som han också kallas, är den minst populäre och en bit nedanför de andra i opinionsundersökningarna, men vem vet? Det kan gå hur som helst på söndag, och många säger att detta är det mest intressanta valet i Nicaraguas historia, just för att det är så oförutsägbart. Må bäste man vinna!

Här är de tävlande, och jag hade hoppats få in några karikatyrer också, men det funkade inte. Klistrar in dem i mailet i stället.
-------------------------------------------------------------
”Ankan” José Rizo från PLC
Eden Pastora från AC
”Råttan” Eduardo Montealegre från ALN
Daniel Ortega , "tuppen" från FSLN
"Den Fule" från MRS